La Gomera: komplett guide till den colombinska ön och silbo

Öns hjärta är Parque Nacional de Garajonay, en dimskog av lagerskog som blev UNESCO-världsarv 1986, med 18 leder, Alto de Garajonay på 1 487 meter och besökscentret Juego de Bolas i Agulo. Roque de Agando, en fonolitisk monolit på 1 247 meter, är öns mest fotograferade siluett från utsiktsplatsen vid vägen. Los Órganos syns bara från havet: en klippa av basaltpelare som liknar orgelpipor. I San Sebastián är Torre del Conde från 1447-1450 den enda fästningen från erövringen som fortfarande står kvar, och Pozo de la Aguada bär spåret av Columbus.

La Gomera har svart vulkansand, inte vita stränder, och många stränder ligger vid ravinmynningar. Det stora kustområdet är Valle Gran Rey i sydväst, med La Calera, La Playa, La Puntilla och Vueltas; Charco del Conde är en skyddad naturlig pool som passar familjer, medan Playa del Inglés har mer vågor. Playa de Santiago i söder, nära flygplatsen, är den soligaste och torraste zonen, med maritim klubb. I huvudstaden finns Playa de San Sebastián och Playa de la Cueva. Norr, i Hermigua och Vallehermoso, har vildare hav och naturliga pooler som de vid Castillo del Mar.

Det är klokt att hyra bil: avstånden i kilometer är korta, men ravinlandskapet gör restiderna långa på kurviga vägar som stiger och faller från öns mitt. Det offentliga alternativet är GuaguaGomera, med åtta linjer och nav vid stationen i San Sebastián, som förbinder huvudstaden med Valle Gran Rey, Vallehermoso, Alajeró och flygplatsen, med kort och rabatterade priser. Det finns också en intern båtförbindelse mellan San Sebastián och Valle Gran Rey, vacker och praktisk för att korsa ön utan höjdskillnader. För nationalparken och norr är bil fortfarande mest bekvämt.

La Gomera har evig vår, med årssnitt på 20-22 grader och milt väder året runt. Den fungerar nästan som två klimatöar: kusten och södern är torra och soliga, San Sebastián får bara cirka 147 mm regn per år, medan höglandet och norr är mycket fuktigare tack vare passadvindarna och molnhavet som matar lagerskogen. Vår, mars-maj, och höst, september-november, är mest balanserade: behaglig temperatur och lite regn. På vintern är södern, Playa de Santiago och Valle Gran Rey, den varmaste och ljusaste delen för den som vill fly kylan på fastlandet.

Valle Gran Rey är den främsta turistzonen, med avslappnad och bohemisk känsla sedan 1960-talet, lägenheter, solnedgångar och bas för båtar till Los Órganos och valsafari från Vueltas. San Sebastián är huvudstaden och färjeankomsten, med sin historiska Parador och allt Columbus-arv nära. Playa de Santiago i söder är det soligaste och lugnaste valet, med golf och öns största resort. För vandring och lantlig autenticitet erbjuder det gröna norr, Hermigua, Agulo och Vallehermoso, lantliga boenden nära nationalparken och mindre nattliv.

Den stora specialiteten är almogrote, en bredbar pasta av lagrad gomero-ost, pimienta picona, vitlök och olja som äts på bröd eller potatis. Miel de palma, eller guarapo, en sirap av sav från kanariepalmen, sötar efterrätter som frangollo och quesillo. Gofio, escaldón, getost och vin från DO La Gomera hör också till. Framför allt finns silbo gomero: det visslade språket som bär över ravinerna upp till fem kilometer, immateriellt UNESCO-arv och skolämne; det kan höras vid demonstrationer på restauranger i norra delen av ön.